Det dar med att pruta...

Pruta ar ett maste i Thailand och nagot jag och Andreas maste gora i princip varje dag. Antingen ar det ett rum som ska hyras, en tuktukchauffor man ska forhandla med, ett par shorts man vill ha eller ett dygnspris av en moppe som ska diskuteras . Att pruta ar ett spel, och for att vinna maste man lagga sina kort ratt. Lat oss saga ett det ar en t-shirt vi vill ha. For det forsta maste man bestamma sig for hur mycket vill man ge for den. Det maste vara klart innan man borjar diskutera med forsaljaren, annars kan det handa att man star dar med en t-shirt i handen som man betalat alldeles for mycket for. Det kan latt rusa ivag om man bjuder mellan varandra. En annan tabbe som kan uppsta ar att man bara undrar vad t-shirten kostar och fragar forsajlaren om det. Han sager ett pris och fragar dig vad du vill ge, du svarar, sakerligen med ett underpris, men diskussionen ar inledd och kan latt sluta med ett ofrivilligt kop. For du ville ju bara veta vad den kostade, sa fraga inte vad t-shirten kostar om du inte vill ha den.

Om vi atergar till den dar t-shirten som vi ville ha, man har bestamt sig for det man vill ge for den, och forst da fragar man forsaljaren hur mycket den kostar. Sjalvklart kommer saljaren att saga ett pris som ar langt utover vad han ”egentligen” saljer den for. Det ar nu du ocksa ska gora likadant, fast tvartom. Ge honom ett bud som ar lagre an ditt. Kanske mots ni halvvags pa prisskalan och kommer overens, kanske inte. Om ni inte lyckas komma overens, da kan du tacka for hjalpen (han har sakert assisterat och gravt efter ratt storlek eller farg) och ga. Forhoppningsvis ropar han efter dig efter ett par meter eller sa hittar du sakert den dar t-shirten nagon annan stans.

Jag har hort manga svenskar samtala med varandra om hur mycket de har lyckats pruta ner nagot; ”Assa, han startade pa 800 men jag fick ner den till 300”. Detta ar inget matt pa hur duktig man har varit. Forsaljaren kan, men behover inte, ha blast dig. Nar jag, oerfaren som jag var, skulle shoppa mina forsta solglasogon var jag pa Koh Lanta. Jag hade ingen aning om vad de brukar kosta men jag bestamde mig for ett par och undrade hur mycket saljaren ville ha. Han startade pa 900 Bath. Shit tankte jag, vad dyrt det ar med brillor! Jag hade tankt mig typ 200-300 Bath eller nagonting sant, sa jag startade pa 150. Det slutade i alla fall med att jag kopte de for 250 Bath. En stund senare stod jag och tittade pa fler solbrillor i ett annat stand och da sa saljaren ”250 Bath each”. Da var det inte ens prutat, utan startpriset! Nar forsaljaren startar sa pass hogt som 900 ar det lattare att ”noja sig med” ett hogre pris, an vad man skulle ha gett om han borjat pa 500. Sa den dar gamla regeln som man hort forut, att man ska ge halva det som forsaljaren bjuder forst, stammer inte riktigt. Utan det viktiga ar vad du TROR nagot ar vart, och hur mycket du VILL ge.

Nar vi skulle ta bussen till Khao Lak gick vi och fragde pa flera olika turistinformationer om vad en buss dit skulle kosta. Ett stalle tog 700, ett annat 400 och det sista som vi bokade hos tog 350 Baht. Sa det brukar lona sig att fraga runt pa flera olika stallen, vad det an galler. Nagot annat som lonar sig ar att handla flera kladesplagg i samma kladstand. Ofta hittar man nagot har och dar, men ga runt och titta forst och forsok sedan hitta ett stand som saljer de plagg du vill ha. Du far lattare ner priset om du handlar flera saker.

I exempelvis Patong ar forsaljarna valdigt pa. Om man inte har forberedd kan det kannas som ett slag i ansiktet. Har man tagit steget in i nagons stand, kan det kannas svart att lamna det med en hetsig forsaljare som envisas. Svart att forklara, men det man inte ska glomma att det en sjalv som har makten, den som har planboken och ingen forsaljare kan tvinga en till att kopa nagot.

Prutat-och-klart-prislista (Baht)

* Bikini          200-300 (de brukar starta vid allt fran 500-1000)
* Klanning     200-400
* Herrshorts     200-300
* Billabong- eller Diesel-t-shirt (Herr)     150 (de brukar starta vid 250)
* Handvaska (Typ Jimmy Choo, Miu Miu) Liten: 300. Normalstorlek: 800-1000. (de brukar starta valdigt hogt, vid 2500.

Kommentarer
Postat av: mamma

Fy vad tråkig text att läsa. INGA BILDER!

Längtar du inte hem till mamma?

Jag längtar jättemycket efter dej!

Hälsa stubben! KRAM KRAM!!!!!!!!!!!!!!!!

2009-01-23 @ 19:00:46
Postat av: Therese svarar

men mamma da!! :) har forsoker jag dela med mig av mina erfarenheter ;P sa du har lart dig kommentera..? hihi, vad duktigt! nu forvantar mig att du kommenterar ofta! :) kramkramkram

2009-01-24 @ 12:46:54
URL: http://thessinthai.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0